International One Metre Radio Sailing
Great Britain
IOM Nationals - West Kirby 2010
En konkurrenters syn
Greg, Josh och jag inledde det tre dagar långa IOM National-evenemanget den 29-31 maj som hölls i West Kirby, en konstgjord bevarad sjö som gränsar till en mynning, med upphöjda vallar, exponerad för väder och vind från väster. Vi blev varnade för att man kunde förvänta sig att använda alla tre riggarna, förberedelserna inkluderade givetvis stormriggen som vi sällan eller aldrig används på Midlandsjöar.
Efter en oändlig körning uppför M6:an ringde vi i förväg och lyckades övertala mätarna att vi bara skulle göra slutet av dagen för att senast granskas, vilket gjorde dag 1-förberedelserna mindre hektiska.
Klicka för bild för en större vy av hela mästerskapens resultat
Banan de tre dagarna bestod av två lovartade bojar, en läport och start- och mållinje däremellan. Dessa skulle justeras för att passa vindriktningsvariationer.
Dag 1 Flottor A – E- Lördag. Det var lite i vägen för vind så toppsvit var en säkerhet. Seedningstävlingarna gick bra och vi seglade alla konsekvent hela dagen, Greg lyckades komma in i A-flottan en gång efter att ha slutat 2:a i seedningsracet, Josh fluktuerade mellan B, C och D, och jag satt i C och B fot.
Dag 2 – Flottor A – E söndag. När vi närmade oss vattnet norr om reservoarpromenaden verkade det platt och tamt, när vi färdades nerför sidovägens vågor som hämtades in i en liten dyning, kanske de hade rätt, stormriggar skulle användas i ilska. Allt eftersom dagen fortskred svället förvandlades till hackiga vågor och en stel bris avtog aldrig på hela dagen även om lokala jolleseglare lovade att det skulle göra det. Att segla i stormsvit är en egen förmåga och färdighet, att gå i lovart genom halsen en dubbelsnärtning med rodret krävs helt enkelt för att hjälpa grenen att gå igenom mot vind, att gå ner mot vinden till grinden var hårig, med båtar halvsurfar nerför dyningen, försöker desperat hitta öppet vatten så inte hindra andra sjömän och halvt ber att när du når läporten att det finns tillräckligt med utrymme för att slänga din båt runt bojen, nosen skjuts mot himlen och huvudet mot vinden. om igen.
Greg, Josh och jag lärde mig den dagen hur vi skulle överleva angreppen från dåligt väder, ta hand om båten och riggarna och hålla oss undan från problem vid bojarna för att bära oss säkert över till dag tre. För de olyckliga få riggen misslyckades tvingade pensionering.
Dag 3 – Måndag. Flottorna A‐D var lugna och serina med lätta luftningar fram till kl. 11.00. Toppsviten användes med gott resultat med flottans marknadsföring för Greg till B, Josh stannade i Fleet C med mig själv under större delen av dagen. Rig 2 användes under ett par tävlingar där Greg var den första att övertala flottorna att byta upp till toppsviten igen från tvåa under resten av dagen, vilket gav utdelning. Att segla i ett sådant evenemang med en så hög kaliber av inträde var formidabelt, att stanna i flottan A var en stor bedrift i sig med europeiska och världsmästare. Flotta B var också mycket hård konkurrens med väl respekterade seglare. Efter tre dagars segling i alla förhållanden var det ett sant test av seglingsförmåga och hållbarhet
båtförberedelse.
Slutresultatet var att Greg slutade på topplacering 32:a, jag själv 40:a Josh kom på 44:e plats och vann IOM MYA Junior Trophy för andra året i rad, som tidigare innehafts av Greg 2008.
Dessa evenemang är ett utmärkt sätt att lära sig reglerna och segla på toppen av din egen förmåga mot likasinnade seglare som kan dela så mycket information för att hjälpa dig att segla mer effektivt.
Sammantaget var det ett fantastiskt tillfälle som hölls av Peter Stollery som höll farten i loppet.
Mitt enda råd till många av Midland-seglare är att ta ut de där tredje riggarna ur lådan och träna på vilken storm som helst som kommer i din väg. Grattis till Midland-seglarna Tony Edwards och Darin som "surfar upp i rankingen". Ballington visade oss hur man seglar med positionerna 12:a respektive 34:e.
Terry Widget
John Kline bilder hittar du här .